Bohusleden

	Jag blir inte mätt. Mina ögon vill bara ha mer. Fuktiga, mjuka mossor täcker hela min omgivning, i skimrande gröna nyanser. Stenar, stubbar, mark och bark, alla inneslutna i det skyddande och oändliga täcket. Vid min sida rinner en porlande bäck, och bryter allt det gröna. Längre fram hörs suset av ett dånande, forsande fall. Jag andas in, djupt, och fyller mina lungor till bredden med skogsluft. Mina sinnen urskiljer dofter av barr, jord, myr och drypande fuktig mossa. Vi fortsätter framåt och benen segnar, men vi matar på.
Mina stövlar sjunker ner i sankmark som håller dem kvar ett ögonblick. Jag drar upp, shlopp, shlopp. Väl framme vid vattenfallet böjer jag mig mödosamt ner på knä, vingligt med min tunga ryggsäck och fyller min kåsa med vatten. Jag tar stora klunkar. Friskt, gott och iskallt vatten släcker min törst. Jag fyller flaskan med.
Mitt sinne svävar i fantasiernas och drömmarnas värld, men kroppen och packningen är tung, och håller mig kvar vid jorden. Ryggen värker, det skaver vid axlar och höfter av sele och axelremmar. Benmusklerna är sprängfyllda av blod. Hjärtat bultar i den branta terrängen och svetten rinner i pannan och mellan brösten. Tar man av sig ryggsäcken under en välsmakande kaffepaus, så blir man genast nerkyld när den kalla vårvinden drar igenom blöta kläder. Dags att ta på sig jackan en stund. Men tänk att kaffet kan aldrig smaka bättre än så här!	Det här är trollens och sagornas land. Man vandrar långt från vardagen och långt från verkligheten. Men trots det så känns varje steg och varje andetag helt och fullt närvarande, långt mycket verkligare än allt annat. Solen leker sig ner genom barr och lövverk, glittrande blåser den liv i den mörka urskogen och förvandlar den till en skimrande och gyllene sagoskog. Att råka få upp en gudomligt vacker röding i en skogsbäck gör upplevelsen än mer drömlik. Är detta på riktigt? Vad är detta för väsen? Du lilla vackra röding, sprattlande och full av liv, dig släpper vi i igen. Strax där efter hoppar en groda över min fot.
	Vi skymtar Härsvatten bakom tallarna! Glittrande och lockande ligger hon där, utan något endaste liv utom sitt alldeles egna, krusande, kluckande och flytande. Gör dig inte besvär att fiska här, min vän, viskar hon. Längre in i skogen, bortom leden ligger Örevatten på lur, ljuvlig och full av liv.
Nätterna är kalla som is och frost. Men kinden vänd mot lägerelden är het. Halva jag är het som den sprakande elden, och den andra halvan är huttrande kall och stel. Imorgon väntar en ny dag i mossornas rike.
Du gryning, låt dina dimmor dansa över sjön. Väck dina fåglar till liv. Låt dina daggdroppar glittra. Giv oss hopp om ännu en underbar dag!
	Vi gör ett besök till Måkevatten. Det var nog inte meningen att man skulle ta sig fram dit. Branta stup och svår terräng möter oss, men vi lyckas ta oss fram. Sjön stirrar på oss med förundrad blick. Vad gör ni här? Välkomna att ta en liten paus här, men var vänliga och stör ej friden, säger hon. Skogen håller andan. Ett uråldrigt litet ödledjur simmar längs klippkanten och en gigantisk storkliknande fågel smyger undan borta vid den andra klippan. De gamla håller koll på oss, gömda bakom trädstammarna. Jag känner deras blickar i ryggen. Låt oss bara göra i ordning en liten soppa och kaffe här! Vi är så trötta av allt klättrande, sen lovar vi att ge oss iväg! Ja, då så. Låt oss sedan vandra vidare! Låt oss utforska vad mera skogen har att visa oss!


	Text & Bild: Elinca André 2008 elinca@expeditionandre.se