Mirja
av Elinca André
Hon är
hon har
hon vet
hon äger livets hemlighet
Spretar sina tår
sträcker på sin rygg
slänger med sitt hår
Hon vet att hon är snygg
med sina mjuka, ludna ben
visar upp sig i månens sken
så skimrande och len
Skogens väsen andas tyst
skymtar hennes runda byst
Mirja vet att dom är där
att hon inte ensam är
när hon sträcker sina ben
så förnöjt i månens sken